Det var en gång en gammal park. Som de flesta småstadsparker hade den fyra sidor. En i varje väderstreck. På dess östra sida låg ett stadshotel. På den södra låg en järnvägsstation. Vid den västra sidan låg en pampig och mäktig patriciervilla. Ja – stor som ett litet slott faktiskt. På den norra sidan låg slutligen stadens tingshus och det var också detta tingshus som hade gett parken dess namn. Den kallades nämligen i folkmun – och för all del även på vissa kartor – för Tingshusparken.
Saken var nämligen den att det för 128 år sedan hade beslutats att det skulle byggas ett tingshus just där, på norra sidan. Vid den tidpunkten fanns ingen patriciervilla och heller inget stadshotell. Visserligen fanns det det en järnvägsstation på den södra sidan och fram till den dagen hade parken allmänt kallats för just järnvägsparken, men det skulle det bli ändring på efter 1881.
Ty samhället gick ju framåt och här skulle byggas “Tingshus”, och därmed var namnändringen självklar. Tingshusparken fick den alltså heta och namnvalet stod sig bra genom tiderna.
Men förändringens vindar blåste, om än tämligen långsamt, över den lilla parken. Patriciervillans ägare, en grosshandlare av stora mått, både för staden och landet, somnade in för evigt redan år 1913 och efter den dagen blev det aldrig sig riktigt likt i det huset. Järnvägsstationen tappade sin betydelse redan i slutet på sjuttiotalet och sedan har det bara gått utför. Fordom en arbetsplats för uppemot 300 personer. Nu endast 3 – och det bara på dagtid. Så har då turen kommit till parkens norra sida och nu gäller det själva Tingshusbyggnaden som uppenbarligen inte är tingshus så länge till. För om ett år så torde den fungera som något annat även om begreppet “tingshuset” kanske kommer att leva vidare i folks medvetande många år till. Ja för att inte säga generationer…
Men vad ska då parken heta? Skall den fortsätta att kallas Tingshusparken till minnet av fornstora dagar då staden hade ett eget tingshus… Eller skall vi gå varvet runt, för i sådan fall har ju turen kommit till den österut liggande fastigheten; Stadshotellet? Fast inte kan man väl kalla en gammal park för “Hotellparken”…?
Kanske är det lugnast att den får återta sitt gamla namn; Järnvägsparken. Ty hur man än ser på saken; Tågen rullar och går, trots sämre tider och allmänt elände.
Ett fräschare förslag är kanske att helt enkelt kalla den för “Kullbergska parken” till minnet av vår store köpman. Med beaktande av parkens östra sida – och eventuella krav på turordning – kan ju även det namnet vara ett passande förslag, eftersom det är tack vare honom som stadshotellet uppfördes där. Dessutom så har ju redan parken utsmyckats med en byst av grosshandlaren.
Eller är kanske det att utmana etablissemanget lite väl mycket?
Var skall sleven vara om inte i grytan…! 